Varje år betalas det in runt 200 miljarder kronor i premier till de svenska livbolagen. Pengar som vi svenskar hoppas blir klokt placerade, så vi får en trygg framtid som pensionärer.
Livbolagen lägger stora resurser på marknadsföring för att vi pensionssparare ska välja att placera vårt sparande hos just dem. Mitt val av livbolag blir därför avgörande för hur jag kommer att leva som pensionär! Men för de flesta, liksom jag, som befinner sig mitt i livet är detta en fråga som inte engagerar särskilt mycket.
För min del handlar ointresset dels om att det är drygt 20 år kvar till dess att jag kommer att gå i pension varför frågan känns ganska avlägsen, men lika mycket om att livbolagens marknadsföring inte berör mig som kund, vilket får konsekvensen att jag inte engagerar mig i frågan. Jag tror att livbolagen måste utgå ifrån kunden i mycket högre utsträckning och fråga sig; – Vad vill de som är födda på 1960- och 1970-talet ha när det blir pensionärer? – Hur får man den ”ironiska generationen” att inse att de faktiskt är medelålders och rimligen borde fundera lite över sin framtiJag tror inte att min pension är något som infaller samma dag som jag fyller 65 år, snarare handlar det om en gradvis övergång där jag successivt kommer att minska min arbetstid under en period på fem till tio år. Redan i dag ser vi hur mobil IT gör att gränsen mellan fritid och arbetstid suddas ut och att vilken plats och vid vilken tidpunkt vi arbetar blir allt mindre viktigt. Jag är helt övertygad om att detta kommer att påverka vår syn på pensionen och att om 20 år kommer vi att kräva att få ha en fot kvar i arbetslivet, även som pensionärer. Arbetslivet har blivit en så pass integrerad del av våra liv att vi bara inte kan sluta att arbeta helt tvärt vid en viss tidpunkt.
Om vi antar att mitt idealliv som pensionär handlar om att jag på något sätt blandar en skön tillvaro på en balkong vid medelhavet med att arbeta på distans ett par dagar i veckan. Vad vill jag då ha från mitt livbolag? För min del handlar ett pensionsupplägg om så mycket mer än bara en bra utbetalning. Att bli gammal handlar om att man för eller senare inte orkar så mycket och då vill jag vara försäkrad om en livskvalitet för att så länge som möjligt fortsätta göra det jag vill.
Jag vill vara säker på att kunna få den omsorg och sjukvård jag behöver oavsett var jag befinner mig. Vilket är betydligt mer än vad jag kan kräva av min hemkommun. Utöver det vill jag även vara säker på att kunna få en plats på ett serviceboende, som jag själv har valt. Jag vill också vara säker på att kunna få de hjälpmedel som jag kan komma att behöva för att leva ett så bra liv som möjligt. Dessa krav är ganska långt över vad som anses rimligt att kräva av samhället och det är här jag ser att pensionsbolagen har en viktig roll att spela.
Jag menar att livbolagen i högre utsträckning bör kombinera ett pensionssparande med olika typer av sjuk- och omsorgsförsäkringar för att skapa erbjudanden som adresserar ett behov av livskvalitet och flexibel pensionsålder. Så att man ska kunna skapa största möjliga livskvalitet i olika skeden av livet.
Jag är medveten om att försäkringsmarknaden är hårt reglerad och att de tankar jag har kanske inte är fullt möjliga att realisera, men jag är övertygad om att de livbolag som tänker mer försäkring och mindre pension – blir en vinnare hos den ”ironiska generationen”.